Stunder av lycka

Nyvakna, stuptrötta eller pigga gäster äter mättande frukost på kafé Vasagatan- en oas med stor gemenskap och varm atmosfär. Nästan dagligen sker små eller stora händelser som berör och ger hopp. Solskenshistorier, finns dem? Absolut!

Anders hittade en nästan ny cykel igår. En Crescent med stötdämpare och många växlar. Den låg där, slarvigt slängd på marken.
Den blixtsnabba tanken skenar iväg och det första som far genom hjärnans vindlingar är: ”Vad bra, då kan Anders ta sig fram av egen kraft, på en fungerande cykel”.
– Var har Du ställt cykeln, medan Du äter på kaféet?
– Ställt cykeln? Nej, jag lämnade den till polisen igår. Förhoppningsvis hittar de ägaren och då kanske jag har tur och får en femtiolapp i hittelön.
Självklart lämnar man en upphittad cykel till polisen. I alla fall om man heter Anders.
Man kan konstatera att man lär så länge man lever.
Det gör också den långe och stilige gästen som varit drogfri i 12 veckor. Innan dess har han använt droger varje dag sedan 1966. Nu går han på NA-möten, lämnar urinprov och är fylld till bristningsgränsen av hopp och gigantisk lust.
– Nu har jag bestämt mig för att ta körkort!
Med den inställningen kan ingen tvivla.

Social dragningskraft
Någon sjunger ”Maj på Malö” och Olof hävdar bestämt att stolen bredvid honom är upptagen. De som arbetar här fyller på fatet med smörgåsar, rejäla limpmackor med smör och kalvkorv. Det är strykande åtgång och väderbitna, solbrända händer tar tacksamt emot vad som serveras. Den tandlöse gamle mannen i strykfri beige rock får hjälp att bära sin gröttallrik till bordet. Det berättas att han bor på ett äldreboende bredvid och att han varje dag besöker kaféet. Personalen på hans boende säger åt honom att det bara är hemlösa som äter på kafé Vasagatan. Det påståendet avfärdar mannen som struntprat. Gröten smakar bra och han stortrivs märkbart i gemenskapen.

När smått blir stort
Fantastisk glädje är också när någon som kommit full varje morgon plötsligt dyker upp nykter. Eller när killen som sneglat åt samtalsrummet under ett halvår, en vacker dag vågar ta första steget till kontakt. Enorm lycka är att fem gäster sista tiden faktiskt slussats ut i arbete och att kaféet ibland är den enda fasta punkten där några små ömma ord, rena jeans, en kram eller diabetesinsulin verkligen kan betyda allt. Det måste även i sig, ses som ett litet mirakel att 130 gäster dagligen gärna söker sig hit oavsett om det sker med eller utan ansträngning.
På kafé Vasagatan, som drivs av Göteborgs Räddningsmission strålar solen särskilt vackert över besökare och personal även om Göteborgshimlen ibland möjligen är grå…

Text: Tina Höstlycke

Annonser

Lever du livet eller låter du det rinna dig ur händerna?

Vi har startat en ny avdelning som handlar om livet som vi lever och springer förbi mitt i vardagen. Vi kommer skriva om glada och goda nyheter för livsnjutare, men även ta upp livsöden, tragedier och annat som påverkar våra liv.

Har du en egen livsstory som du vill dela med dig av kan du kontakta redaktionen. Glöm inte att livet pågår medan vi är upptagna med att göra annat. Lev väl!

/ Redaktören