Livet som ”nykter” anorexist – mitt aktiva val.

IMG_9799

Vaknar på morgonen och det första jag gör är att känna på min mage. Hur känns den idag? Har något ändrats sedan igår? Putar magen ut? Kan jag känna kanten på revbenen och känna dess sluttning när man sakta för handen ner mot magen? Är det så att man kan stoppa in fingrarna under revbenskanten och känna en grop? Det här är det första jag gör på morgonen och det sista jag gör innan jag somnar. Kan jag inte ha kontroll på övrigt i mitt liv, kan jag ha kontroll på min kropp och mitt ätande.
Mat är min vän, min fiende, min tröst, mitt hot, min frestelse och mitt hat. Genom att kontrollera mitt matintag så har jag även kontroll på dess drift. Att säga nej till det som lockar är att säga nej till påverkan av min kropp. Men man kan tillfredställa det med att andra äter. Se dem njuta. Att bjuda andra på mat. Att ta med godis, kakor och frukt till jobbet. Om jag själv äter tillsammans med andra är det i ett långsamt tempo, men ändå så pass att folk tror jag äter som de andra. Man lurar andra och man lurar sig själv.

Det finns bra och dåliga dagar. Dåliga är när man har ätit för mycket och man inte haft någon möjlighet att göra sig av med det. Alltså kräkas. Bra dagar är när man inte ätit något, men varit på toaletten och gjort nummer två. Har man använt laxermedel så är det bonus. Bra är också när man ligger på rygg och känner hur magen sjunker in. Eller när man känner den knorrande känslan i magen, men ändå kan motstå att äta något. På sin höjd dricka te fast med en knivsudd socker för att få lite energi så man orkar med resten av dagen. Eller när man ätit någonting som man med fysisk ansträngning har bränt bort tio gånger om och man inte ens behöver fundera på om man gått back (bra)eller plus (dåligt). Eller när man får en kick för att man stoppat i sig värktabletter som får en att tappa hunger. Man har stenkoll. Tror man. Och målet är att gå back, varje dag…

Man blir blind för sin egen spegelbild, man ser någon annan där än den du som utomstående ser. Man ser inte att man är mager. Man ser inte att man bryter ner sin kropp. Man blir gråblek och mörk under ögonen och ansiktet insjunket. Läpparna blir blåaktiga och nariga. Andedräkten är hemsk eftersom man är tom inuti och man påminner om en gammal golvbrunn som håller på torkar ur. Huden blir torr och narig för den får för lite vätska och fett. Håret livlöst och tappar färg ibland kan man till och med tappa hårtussar. Tänderna blir dåliga och man får en massa hål, eller rent av tappar tänder för magsyran från alla gånger man kräkts, fräter sönder dem.

Men man ser det inte själv, för man är så ”förgiftad” av det man ” är”. För det är just vad man är. Man är sjukdomen ”ätstörning”.
Idag ”har” jag det men ”är” det inte. Jag kommer alltid att ha det, men jag är ”nykter anorexist eller bulimist”. Folk frågar mig ibland när de får höra om min problematik jag har och haft. Är du frisk nu? I min värld blir man aldrig frisk, men man kan bli nykter. Det är en ständig kamp. Som nykter alkoholist kan man välja bort och undvika spriten, men maten behöver man för att överleva. Därför är det en ständig kamp och ett ständigt aktivt val att välja att vara ”nykter anorexist/bulimist.”
Visst, när man säger som det är blir de flesta oroliga. Klart de vill att man ska vara frisk, inte känna oron att man ska ramla dit igen. Men så är det. Det är bara min styrka och mitt val att välja mitt liv och min kropp. Emellanåt är det jobbigt att välja aktivt. För det är inte självklart för mig att äta riktig mat tre gånger om dagen. Att känna hunger och tycka att det är ok är svårt. Eller ens förstå att gör jag inte detta aktiva val, så är det så lätt att ramla dit igen, triggers, triggers, triggers.
Men jag väljer att äta tre gånger om dagen, väljer att inte ha ett destruktivt beteende som gör att ätstörningen bryter ner och sliter ännu mer på min kropp än den redan gjort. En nästa gång kan innebära att jag inte överlever.

Men jag har varit ”nykter” från ätstörning i 6 år nu, så det finns hopp  .

Text: Sara Kingstedt

Bild: Tina Höstlycke

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s