Inget utrymme för misslyckande

Niklas, 17 tog en överdos GHB i februari förra året. Hans mamma hittade honom livlös hemma. Niklas överlevde och händelsen innebar en helomvändning för honom till ett liv utan droger. Familjen är övertygad om att ”ingenting är omöjligt”.

 

– Mitt i kaoset efteråt höll jag själv på att bryta ihop. Men vem har tid att bryta ihop när ett barn behöver trygga vuxna, säger Niklas mamma Anna.
Hon säger också att man inte bara kan lägga sig ner och ge upp. Man måste kämpa för sitt barn. Dra i alla trådar som går.
– Skam den som ger sig.

Mamma Annas ögon blir blanka när hon tänker tillbaka. Hon gav sonen hjärt och lungräddning i drygt en halvtimma innan ambulans och polis var på plats.
– Utan SOS i telefonen samtidigt hade det aldrig gått. Allt liksom svartnade. Mellan andetagen skrek jag rätt ut.
En polis följde med i ambulansen och efter ambulansen körde polisbilen. Väl framme på akuten fick Niklas den vård han behövde. Poliserna stöttade och tröstade mamma Anna.
– Jag befann mig i chock. Det kändes som om jag var med i en film. Jag förstod inte att det handlade om vårt barn. Att det hände oss, just då.

Redan på kvällen tog föräldrarna kontakt med ortens egna drogmottagning. Av dem fick de hjälp att direkt få in Niklas på Östra Sjukhuset för avgiftning.
Vistelsen där blev plågsam för Niklas.
Redan efter en vecka bröt han ihop, totalt.
– Det var obehagligt. Jag stängde in mig på mitt rum där och bara grät. Jag ville bara hem, säger Niklas.
Istället ordnade drogmottagningen ett kontrakt som skrevs mellan Niklas, hans föräldrar och mottagningen. Om han på något sätt skulle bryta kontraktet, så innebar konsekvensen vård på behandlingshem.
– Behandlingshem ville jag inte till. Då fattade jag inte att jag hade ett beroende, säger Niklas.
Kontraktet krävde att Niklas inte fick vistas ensam någonstans. Han skulle följa mammas eller pappas dag, helt och hållet. Fysisk aktivitet och givande fritidssysselsättning var ett annat krav. Han skulle radera alla kontakter som innebar droger, Bryta med så kallade vänner som befann sig i drogmiljö. Han skulle också besöka drogmottagningen två gånger varje vecka för samtal och provtagning.
– Jag skrev på direkt, vad som helst var bättre än behandlingshem, säger Niklas.

Direkt efter de lämnat avdelningen på sjukhuset åkte familjen till en läkare för att få medicin utskriven till Niklas efter rekommendationer från Östra Sjukhuset.
Sömnmedicin, ångestdämpande och anti-depressiva.
– Det kändes som en lättnad att vi visste att han skulle sova om nätterna, säger pappa Lasse.
Inför varje natt gömde de ändå Niklas skor och jackor, så att han inte skulle kunna smyga iväg.
– Vi kände oss som världens elakaste människor. Just då hade vi inget förtroende för honom. Det kändes nödvändigt. Vi var ju så rädda att det skulle hända honom något, säger Anna.
Mamma Anna var hemma från jobbet i två veckor med Niklas efter att han blev utskriven från sjukhuset.
– Vi behövde verkligen den tiden tillsammans. Vi pratade mycket om det som hänt. Om hur vi skulle gå vidare. Han hann bli ordentligt avgiftad och jag stod beredd ifall det skulle ge kraftig abstinens.
Anna säger att de fick så bra stöd ifrån drogmottagningen att de kände sig starka och målmedvetna.
– Jag var ju helt novis. Vi hade aldrig vetat hur vi skulle gå till väga utan deras råd.

Det damp ner ett brev i brevlådan. Niklas var misstänkt för narkotikabrott och han blev kallad till förhör.
– Herregud, utropar pappa Lasse. Polisförhör! Det hade vi inte haft en tanke på.
Efter polisförhöret skrev drogmottagningen en synpunkt till Åklagarmyndigheten angående Niklas. Han blev ditkallad för att få tala med åklagaren. Med på mötet var mamma Anna och en person från mottagningen. Eftersom Niklas aldrig tidigare varit inblandad i något gav åklagaren honom en åtalsunderlåtelse.
– Tack och lov, säger mamma Anna och sneglar på sin man.
Det var inte nog med det. Strax efteråt fick de ett brev av Länsstyrelsen angående lämplighetsintyget för körkortet. De krävde att Niklas skulle gå till en läkare med specialkompetens och ta prover under ett halvår för att få behålla sitt lämplighetsintyg.
– Det var bara att ta tjuren vid hornen. Jösses så många gånger jag har varit på väg att bara gråta och skrika rätt ut; NU räcker det, säger Anna.

Under det första halvåret följde Niklas sina föräldrar, dygnet runt. Eftersom han strax före händelsen hade hoppat av gymnasiet med avsikt att byta linje, kom han inte efter i skolan. Mamma och pappa turades om att ha med Niklas till sina arbeten. När mamma jobbade hemifrån fick Niklas också vara hemma. När det skulle handlas mat fick han följa med. Om något av syskonen skulle till tandläkaren satt han snällt i väntrummet. Pappa Lasse och Niklas började också träna tillsammans.
– Verkligen jättebra för oss båda, säger Lasse och spänner överarmens muskel.
De tyckte lite synd om Niklas, men bet ihop. Niklas protesterade aldrig. Han fann sig, i precis allt.
– Man kan nästan jämföra det med att ha en nyfödd bäbis, passning dygnet runt, säger Anna.
Pappa Lasse och Niklas började övningsköra ordentligt. Niklas kände sig motiverad och har läst teori på fritiden. Han lämnade oförberedda prover på läkarmottagningen så fort han blev kallad. Efter ett halvår skickades provsvaren till Länsstyrelsen och sedan fick Niklas ett nytt beslut. Ytterligare ett halvår av oförberedda prover.
– Lite surt. Han kunde ju inte ha skött sig bättre. Bara att ta nya tag igen, säger mamma Anna.

För att inte Niklas skulle känna sig helt kvävd och instängd har familjen gjort trevliga saker tillsammans. De åkte på en resa utomlands. Ibland har de besökt restaurang. Bio och bowling har det också blivit. Niklas pålitliga kompisar har fått besöka honom i hemmet.
I juni förra året fick Niklas gå iväg själv en dag och köpa glass med en kompis. Anna och Lasse satt nervösa hemma och väntade. Niklas kom hem efter en timma, på avtalad tid, men då hade redan en granne ringt hem som sett Niklas ute utan föräldrar.
– Då förstod han nog hur påpassad han var, säger mamma Anna.
Niklas tyckte det var jobbigt att ha allas ögon på sig.
– Nu förstår jag att de gjorde det för min skull, säger Niklas.

Under hela tiden har Niklas haft kontakt med drogmottagningen. Anna eller Lasse har varit med nästan varje gång. Sista halvåret har kontakten med mottagningen bestått i att jobba med Niklas självkänsla. Att stärka honom och motivera honom till ett fortsatt liv utan att ta snedsteg.
Vägen mot målet har varit lång, men inte kantad av fallgropar.
– Vi gick in för det här till 100 procent och vi lyckades. Men vi gav heller inget utrymme för misslyckande. Vi tog det säkra före det osäkra helt enkelt, säger Lasse.
Trots att Anna och Lasse gjort uppoffringar ifrån sina ”vanliga” liv så säger de att det är värt allt.
– Vår son lever, och det är det viktigaste. Vi valde att ha barn och då måste vi ansvara för det, fullt ut. Att vara förälder är inte bara en dans på rosor, särskilt inte när barnen är i tonåren. Det är vi väldigt medvetna om nu, säger Anna.

Poliserna som var med den ödesdigra dagen har ringt flera gånger för att höra hur det går för Niklas och hur han mår.
– Bara det, är en sporre. Poliserna har empati. De vill våra ungdomar väl, säger Lasse.
Anna och Lasse sitter tätt i soffan och håller i varandras händer.
Anna säger;
– Skriv att alla föräldrar kan lyckas, om det bara ger sig sjutton på det. Det vill jag att andra föräldrar ska veta!
– Jag har nog världens bästa mamma och pappa. Det förstår jag nu, fast jag tyckte att de var riktigt jobbiga ett tag, säger Niklas.

Inom en mycket snar framtid har Niklas uppkörningstid för körkortet. Och han har antagligen med sig en egen hejarklack den dagen.
Det strålar målmedvetenhet och inre styrka om familjen. Så att det lyser. På riktigt!
Text: Tina Höstlycke

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s